|
Bohusläningen den 28 dec 2009.
Ett kapitel
gav mersmak - Historien om fisket vid Shetland har blivit bok.
Långafisket
vid Shetlandsöarna har varit utbrett bland bohusläningarna.
Sven H. Gullman har skrivit en bok som bidrar till historien om de
bohuslänska fiskarna.
Under andra
hälften av 1800-talet växte det bohuslänska Shetlandsfisket fram.
Det var under
sommarmånaderna som det fiskades långa på bankarna runt
Shetlandsöarna. Från sekelskiftet och fram till mitten av 1900-talet
var det en betydande näringsgren i Bohuslän.
– På 1970-talet upphörde i stort sett Shetlandsfisket efter långa
och 1992 gjordes den sista fiskeresan till Shetlandsöarna av en
bohusläning, säger Sven H. Gullman.
Han är författare till boken Bohusfiskare på Shetland och Swedish
Kirk och berättar om just de bohusläningar som livnärde sig på fisket
kring Shetlandsöarna.
Den siste bohusläningen som gjorde resan var Klas Berntsson från
Grundsund.
Kvoter kvävde fisket
– Fisket börjar
avta på 60-talet i och med de ekonomiska zoner som införs i
nordhavet. Det hindrade bohusläningarna från att fiska långa, säger
Sven H. Gullman.
– När man sedan införde kvotsystem på 70-talet fick Sverige en så
liten kvot att långafisket dog ut.
Sven H Gullmans
pappa fiskade runt Shetlandsöarna men det är inte därifrån intresset
kommer.
– Jag föreslog Bohusläns museum att ge ut en bok om fiskarnas kyrka
på Shetlandsöarna men blev i stället erbjuden att skriva ett kapitel
om detta till deras årsbok, säger Sven H Gullman.
Det kapitlet gav mersmak och sedan blev Sven H. Gullman kontaktad av
en förläggare som bad honom skriva om Shetlandsfisket.
– Jag hade redan väldigt mycket material så jag tackade ja och
började forska och skriva, säger Sven H. Gullman.
Detta var i januari 2007 men det är först nu som boken ges ut.
Redan 2004 gav
Sven H Gullman ut sin första bok som handlar om klosterberget Athos
i Grekland. Just nu jobbar han på en bok om vallfärdsorten Lourdes i
Frankrike.
– Jag gillar
att skriva och har haft tur med förläggare som vill ge ut det jag
skrivit, säger Sven H. Gullman.
Andreas
Heneborn
0522 – 992 00
Tidskriften Länspumpen 2010:2
Med denna bok
tar författaren oss med på bohuslänskt storsjöfiske efter långa.
Detta fiske har en lång och ärorik historia i Bohuslän och bedrevs
huvudsakligen av fiskare från det s k storsjöfiskeområdet, vilket
geografiskt sträcker sig från Dyrön och Rönnäng i söder till
Gullholmen och Grundsund i norr.
Under drygt 100
år bedrev bohuslänska fiskare backefiske efter långa i vattnen kring
Shetlandsöarna och detta hade stor betydelse såväl ekonomiskt som
socialt för befolkningen i landskapet. Storbackefisket efter långa
är det äldsta utomskärsfisket i Bohuslän. Det upphörde 1992 då LL
158 Sandö från Grundsund gjorde sin sista resa till bankarna kring
Shetlandsöarna.
Så sent som
1968 var det ca 25 fiskebåtar från Bohuslän som fiskade långa
utanför Shetlandsöarna och på bankarna kring Rockall, St Kilda och
Flannan Islands väster om Hebriderna. Fångsterna minskade successivt
samtidigt som kuststaterna i området utvidgade sina
territorialgränser, vilket bidrog till att antalet svenska utövare
av detta fiske minskade år för år. All lutfisk som numera konsumeras
i Sverige importeras från Norge.
Även om
författaren, som är bördig från Grundsund, inte gör anspråk på att
ge en heltäckande bild av detta bohuslänska storsjöfiske har han
ändå lyckats ge en intressant och allmänbildande inblick i detta
fiske och de sociala och ekonomiska betingelser många bohuslänska
fiskare och deras familjer levde under från 1800-talets senare del
och stora delar av 1900-talet.
Förutom själva
fisket har religionen och kyrkan starkt präglat den bohuslänska
kustbygden, vilket bidrog till en önskan om en egen kyrka med präst
i de utländska hamnar som frekvent besöktes. Fiskarkyrkan i
Baltasound på ön Unst, på norra Shetland, var den första
fiskarkyrkan som etablerades i utlandet. Tillika med sjömanskyrkorna
kom denna och senare fiskarkyrkor att utgöra en viktig social
samlingspunkt och ett läsrum under vistelsen i hamn.
Kort sagt är
det en intressant skildring som delges om detta storsjöfiske och
dess framgångar och umbäranden för att förse svenskarna med den
traditionella lutfisken.
Yrkesfiskaren nr 11 - 2010
Storsjöfiske med
lång historia
Den 10 maj 1992 lämnade LL 158 Sandö
med sex mans besättning Grundsund för s k storsjöfiske efter långa
vid Shetland. Besättningen, med Klas Berntsson som skeppare kom
därmed att sätta punkt, i alla fall tills vidare, för det
bohuslänska storsjöfiske, som från andra hälften av 1800-talet till
våra dagar först bedrevs utanför Shetlandsöarna och senare även på
bankarna kring Rockall, St Kilda och Flannan Islands väster om
Hebriderna.
– Det bohuslänska storsjöfisket, d v
s fisket med storbackor, har en lång och ärorik historia, skriver
författaren Sven H Gullman i inledningen till sin bok Bohusfiskare
på Shetland och Swedish Kirk, (Båtdokgruppen), som för övrigt
tryckts med ekonomiskt stöd från Svenska Västkustfiskarnas
Centralförbund.
Många äldre fiskare och kustbor
känner säkert igen både båtar och personer som förekommer i den rikt
illustrerade boken, ett utförligt och högintressant dokument om en
svunnen epok i den bohuslänska fiskehistorien. U
Under
många år spelade storbackefisket en framträdande roll, inte bara
inom de så kallade storsjöfiskeområdet från Dyrön och Rönnäng i
söder till Gullholmen och Grundsund i norr.
– Det fick även stor betydelse i
landskapets ekonomiska och sociala liv, framhåller Gullman. Detta
fiske, i synnerhet efter långa, var det äldsta utomskärsfisket i
Bohuslän.
Fiske med gamla
anor
Storsjöfisket har mycket gamla anor
i Bohuslän. Åren 1747 till 1756 ägnade sig fiskerikompanier från
Stockholm och Göteborg med besättningar från Bohuslän åt sillfiske
vid Shetland. Från början av 1700-talet finns uppgifter som anger
att ”de rika ha stora skutor som de hvilka bo i Lysekil, Gullholmen
och Mollösund ligga ute med hela 4, ja 6 veckor med sitt
backefiskande efter långor.”
Änkor och
faderlösa
Tidigt, d v s på 1700-talet, spåddes
att storsjöfisket var på väg mot sin undergång, eftersom stormar tog
många båtar och fiskare och lämnade många änkor och faderlösa i
kustsamhällena, men trots de dystra profetiorna fortsatte fisket att
utvecklas. År 1860 fanns det i de bohuslänska kustsamhällena 59
större och 69 mindre storsjöfiskefartyg, ett antal som trots
sjöolyckorna ändå ökade. 1868 har antecknats som ett olycksår; inte
mindre än 68 man omkom då på Nordsjön.
Så småningom ledde upptäckten av nya
och givande fisken kring Shetland till att man skaffade större och
mera sjövärdiga båtar, de engelska kuttrarna, som ersatte de s k
sjöbåtarna, som använts sedan slutet av 1850-talet och som kom i
användning efter en båttyp som kallades bankskuta. Efter 1890-talets
början lär inga nya sjöbåtar ha byggts.
Efter mitten av 1800-talet hade
svenska fiskare utsträckt sina fiskefärder från Nordsjön mot
nordväst och utnyttjade Norska rännan i hela dess längd.
Fiskade med
engelsmän
– Komna så långt var det måhända
naturligt att enstaka fiskebåtar drog sig västerut längs
100-150-famnarsdjupet till bankarna öster och norr om Shetland,
berättar Sven H Gullman. År 1881 rapporteras bohuslänska båtar ha
bedrivit fiske där, bl a med Brilliant från Mollösund som en av de
första. Ett par år tidigare hade en svensk båt vinddrivits dit.
Samma år hade fyra grundsundsfiskare med anslag från länets
hushållningssällskap sänts till Grimsby för att fiska med engelsmän.
Året därpå fick dessa fyra fler med sig och de tog samtliga hyra på
en engelsk båt, som fiskade vid Shetland och söder om Island.
Detta blev starten för fiskebåtar
från Bohuslän att segla till Shetland. När den första tidningen
började ges ut i Lerwick omnämns regelbundet svenska fiskebåtar.
De bohuslänska fiskarna,
huvudsakligen från Tjörn, Orust och Skaftö, kom från miljöer som var
starkt präglade av religionen och kyrkan, konstateras det i boken.
Det var därför ganska naturligt att man sökte sig till de
gudstjänster som hölls i den lokala kyrkan. Efterhand så växte sig
emellertid önskemålen om en egen kyrka och präst allt starkare.
Swedish kirk
Önskemålet om en egen präst blev
verklighet under våren 1901 och den riktigt stora dagen kom så den 7
juli 1910 när pastor Claes Törner kunde hissa den svenska flaggan på
”tornet” och kalla till gudstjänst i fiskarnas egen kyrka, ”Swedish
kirk.”
Fiskarkyrkan i Baltasound var den
första fiskarkyrkan som etablerades i utlandet. Liksom
sjömanskyrkorna blev även fiskarkyrkan en viktig social
samlingspunkt och läsrum under vistelsen i hamn.
Gullmans bok upptar även namnen på
de olika präster som verkat i Baltasound och vilka år de varit där.
Den förste (1901) hette Gudmar Hogner och den senaste (1956) Carl
Rohdin, som tjänstgjorde i den shetländska utposten vid olika
tillfällen, första gången 1920. Rohdin var även verksam som
sjömanspräst i Skagen, West Hartlepool och London.
Under tidigt 60-tal konstaterades
att det inte fanns något behov längre av en svensk fiskarkyrka i
Baltasound; båtarna föredrog istället att gå in till Lerwick och
kyrkobyggnaden överläts till samma familj som ursprungligen upplåtit
mark för bygget. Köpesumman var 300 pund och huset skulle nu
användas för bostadsändamål.
Värsta ovädret
Natten till den 1 januari 1992
hemsöktes Shetlandsöarna av en orkan som var den starkaste i
mannaminne: 88 m/sek rapporterades från oljeplattformen Brent Alpha,
ca 100 miles nordost om Unst. Ovädret innebar det inte särskilt
ärofulla slutet för den svenska kyrkan i Baltasound. Swedish Kirk,
eller rättare sagt den byggnad, som under närmare 50 år varit den
andliga hemvisten för bohuslänska storsjöfiskare under långafisket.
Byggnaden lyftes sex meter upp i luften och förstördes helt vid
nedslaget ett tiotal meter längre bort.
Den 19 augusti 2000 avtäcktes i
Baltasound en minnessten över de svenska fiskare som under många år
bedrev långafiske på de shetländska bankarna, en ceremoni där bl a
SVC:s dåvarande ordförande Wilhelm Alexandersson, Öckerö, och den
siste storsjöfiskaren Klas Berntsson från Grundsund deltog.
Minnesstenen har text på både
svenska och engelska. Den svenska texten lyder:
”Till minne av de bohuslänska fiskare som under 100 år gästade
Baltasound.
Här upprättades 1910 den första svenska fiskekyrkan i främmande
land.”
Företagsminnen 4/ 2010
Företagsminnen utges av
Centrum för Näringslivshistoria, världens äldsta näringslivsarkiv
och hemmahörande i Stockholm.
Bohusfiskare på
Shetland och Swedish Kirk
Det här är en berättelse om det
hårda och riskfyllda arbete som förr gav oss lutfisk på julbordet.
Den handlar om de bohusfiskare som med försiktig start under
1700-talet fiskade långa utanför Shetlandsöarna.
Fisket bedrevs först med
segeldrivna så kallade sjöbåtar, senare med kuttrar, som man började
utrusta med motor strax efter sekelskiftet 1900. Hjälpmedlen
förbättrades efter hand, först med ekolod under 1950-talet, senare
också med kortvågssändare och Deccanavigator.
Det svenska fisket i området
började avta under 1950-talet och upphörde i stort sett under
1960-talet, bland annat därför att ungdomar inte längre var beredda
att satsa på ett så slitsamt och livsfarligt yrke. Tidigare hade
många pojkar gjort sina första resor som 12-14-åringar.
Bohusfiskarna var ett kyrksamt
släkte och i början av 1900-talet skickade Svenska kyrkan en präst
till Baltasound på den nordligsate ön, Unst, där de svenska fiskarna
gick i hamn. År 1910 öppnades också en svensk kyrka, Swedish Kirk,
där. Den blåste bort under en orkan 1992, men då hade det gått drygt
30 år sedan den använts som gudstjänstlokal.
Sven H. Gullmans bok är späckad
med fakta som skickligt blandas med dramatik hämtad ur brev och
berättelser. Den skildrar arbetsförhållanden som skulle få dagens
äventyrare att blekna och ett skyddsombud att kasta sig över
närmaste nödbroms. Det var inte mycket som var bättre förr – utom
möjligen lutfisken ...
Börje Isakson
Recensenten
är journalist och författare och har bl a medverkat i tidningar som
Teknikens Värld, Månadsjournalen och Dagens Industri. Han har
skrivit flera böcker om historia, den senast utgivna heter ”Två dygn
som förändrade Sverige. 1809 års revolution”.
Tillbaka
|
